Frågorna
- Vilken systemförvaltningsmodell ska vi välja?
- Vilken modell löser alla våra problem på en gång?
- Vilken uppsättning roller, processer, mallar och checklistor ska vi följa?
Det känns som en stor del av förvaltnings-sverige har sökt efter svar till dessa frågor på senare år. Ganska många har valt modell för några år sen och börjar nu så sakta inse att modellen och verkligheten inte riktigt matchar.
Befriande uppvaknande
Det kändes som ett befriande uppvaknande när jag läste Sundsvall 42:s beskrivning av årets systemförvaltningskonferens. Den skulle äntligen handla mindre om modeller, och mer av verkligheten, eller åtminstone om gränslandet där de möts: teorin och praktiken.Bra med modell, men löser inte allt
I grund och botten är det inget fel med en teoretisk modell som beskriver våra roller och vårt agerande. Den kan vara lite för omfattande men trots allt är den mer bra än dålig. Felet vi ofta gör är att tro för mycket på den. Vi tror att bara för att någon har en doktorstitel i systemförvaltning så måste ju de ha prickat rätt, och det borde ju passa oss? Varför skulle just vår verksamhet vara annorlunda? När man sedan får problem så är min erfarenhet att man hamnar i en av två fållor:- Antingen blir man modell-religiös och desperat försöker anpassa verkligheten till modellen, verksamheten blir intvingad i ett mönster som inte passar.
- Eller så inser man att modellen "inte stämmer", förlorar förtroendet för den och använder den mindre och mindre och till slut är den bara en papperstiger.
Modellskaparnas svar
Frågar man personerna på På, företaget bakom den mest populära modellen Pm3, vad man gjort för fel och hur man skall göra istället så får man svaret:"Du måste anpassa modellen till din verksamhet och ta bort det som är onödigt för er"!Man ska ta fram Ockhams rakkniv och dissikera modellen ner till en storlek och omfattning som passar. Det är ett ganska bra råd förutom på en punkt: Man förväntas bara vara kreativ med att ta bort onödiga delar!
Agil systemförvaltning - det bästa svaret
Agila metoder inom systemutveckling kom som en våg över stockholmsområdet för 5-6 år sedan. Nu har vågen dragit förbi, Scrum används fortfarande men mer på rutin. Det finns mycket att lära av den resan, det som passar bäst inom systemförvaltning är kanske att Scrum gjorde en stor grej av att vara "den minsta möjliga modellen". Där utgår man från den enkla och lägger på om det skulle behövas.
Här tror jag att vi hittar det bästa svaret:
Använd den modell ni redan har, men var inte rädd att lägga till, förändra, experimentera, ta bort och förbättra över tiden.Våga tänka själv.
Och använd så många grundläggande agila värderingar du kan på vägen:
Utvärdera löpande, bilda team och samarbeta över gränser, prioritera allt du gör, gör inte allt på en gång, leverera löpande och visualisera det du gör!
Hej Per,
SvaraRaderaMycket bra skrivet i ämnet här!
Hoppas du fortsätter skriva, i så fal skall jag fortsätta läsa =)
Kommer fortsätta skriva, men det blir inte så intensivt tyvärr, går i perioder. Vore kul att höra mer om hur ni på Solid Park jobbar! Vad är er största utmaning?
RaderaHej Per!
SvaraRaderaVad kul att jag hittade hit!
Skulle uppsakatta ett inlägg om hur man undviker att hamna i situationen att ett projekt hafsas förbi och dumpar en gigantisk "restlista" i knät på förvaltningen...:-/
Mvh
//catarina
Ahhhh... en klassiker! Har inget patentsvar på den tyvärr. Men en reflektion i sammanhanget är väl att många delar upp projekt och förvaltningsorganisation väldigt tydligt, och det är mycket därför som problemen uppkommer.
RaderaDet är lätt att undvika att göra saker om man vet att nån annan får städa upp efteråt. Är det samma personer både i projekt och förvaltning så blir det mer fokus på kvalitet från början.
Tror också att det är kommunikationsfråga. Utvecklare vill gärna "komma i mål" och när verksamheten stressar på för att möta omöjliga deadlines så kommer silvertejpen fram.
Vi "silvertejpar" ihop en lösning som håller när deadline kommer men inte i långa loppet. Det kan vara okej att silvertejpa, men man måste vara tydlig med att man skjuter kostnader på framtiden, och att verksamheten kommer få betala mer, längre fram, när silvertejpen släpper...
Ett sätt är att synliggöra vad systemförvaltningen håller på med. Utan att synliggöra att ett system har en stor mängd ärenden, eller kräver många plåster för att fungera finns det inget underlag för den som ska prioritera insatser och resurser. Jag letar fortfarande efter ett bra sätt att få system, komponenter, ärenden, incidenter och kostnader att hänga ihop och bli synliga får många. Att förteckna saker i Excel och ha planer i Word-dokument fungerar inte.
RaderaJag håller helt med. Min tes är att man kan integrera Service Desk, CMDB och pm3online för göra just detta. Både målstyra för att sedan kunna redovisa resultatet i enkla nyckeltal men också graden av uppnådda mål samt vilka mål och få återkoppling från resten av organisationen om det var rätt mål, vilka mål ska gälla imorgon - hur mycket får det kosta och vad kommer vi att tjäna på det.
RaderaPM3 är bra för att införa ett affärsmässigt tänkade och få struktur i en större organisation. Men man kan inte plocka bort och göra lite som man själv tycker (som med ITIL) för då fungerar inte modellen. Då blir det snabbt en salig röra igen, där den som skriker högst vinner.
SvaraRaderaJag har också själv letat med ljus och lykta ett system för systemförvaltning. För en månad sedan hittade jag detta, såg bra ut men kommer att vara önskvärt att göra fler integrationer för att få med hela bilden, t.ex mot ett servicedesk system för att redovisa antal ärende. Men en bra bit på väg. Digfram och systemet Digsys
SvaraRadera